Sunday, March 05, 2006

These digits dont lie


...and so does the sunburn on my arms. The incredible me went almost 99km up bukit Ampang-Hulu Langat right until Semenyih Dam and back. Actually I overshot the rendevous point by some 2-3km. Terlajak bai!

Ok let me remember how painful the ordeal was...

Azwar, Ajeep bon-bon and I started at Ampang Point around 8 am. Few minutes later, found myself climbing the painful bukit Ampang-Hulu Langat. As always, I'm left behind la. What do you expect, basikal besi maaa! Approximately 1 km into the climb, aku sudah koyak. Stopped for a while for some nyawa. Then continued for another km or so. And then Azwar backtracked. Continued uphill right until habis climb section. At that time, meter baru nak masuk 10km. Gila tak?

Sampai Hulu Langat bt 14, Toing joined us. The terrain was undulating with few 'good' climbs right until bt 18. Then came the majestic view of Semenyih Dam.

With the view, came a series of long gradual climb. Azwar was kind enough to backtrack almost 10 times during the course for me. Besarrr hati Azwar. Dah, puji sesikit cukup. Kembang bontot plak.

Lepas Semenyih Dam, aku ternampak satu rest/recreational area penuh ngan bas sekolah and all. But I didnt see any of the guys. Aku pun kayuh la selow selow. Sekali dah masuk hutan getah mana ntah. Sekali tgk belakang, Azwar dok panggil aku. Hah! Terlajak! Nasib baik tak sampai Johor. At that time , cramps was setting in my quads. Giler sakit like I've never felt before.

After recovering with nasik lemak, we set off back. I said to myself, "I'm gonna just finish this". The meter was 45-ish km at that time. So kayuh lah aku dengan selow and steady nyer untuk mengelakkan cramps. Because kalau cramp teruk, dah takleh kayuh. Kalau takleh kayuh, tak boleh balik la. Then how now brown cow?

All the way back to bt 14 was ok but the cramps are creeping in slowly whenever theres a climb. Even the slightest climb pun dah terasa. Babi betul la. Inilah padah tak mengamalkan latihan berterusan. Then we stopped for air tebu and ayaq nyok.

After air tebu, continued back our journey. To my surprise, another gilababi cramp attacked. Tersadai aku dekat bus stand tepi jalan tu. Urut-urut. Stretch sikit. Rasa dah ok sikit, aku sambung. Makcik dua orang yang tunggu bas tu dok tengok je aku.

Sampai kat masjid bt 14 tu, diorang dah tunggu. Aku cakap, rasa cam takleh panjat je nih. But Ajeep n Azwar kept encouraging me. So, jalan je la.

Baru lima minit panjat, cramp giler. Berhenti. Aku amik keputusan, tolak basikal. Dalam kepala hotak aku, aku nak je tahan lori and tumpang sampai Ampang. Tapi aku pikir, tak Ironman la camni. Hahahah! So menolak basikal la aku sejauh 2-3km. Sampailah Azwar backtrack. Tukar basikal dengan dia. Cuba kayuh gak. Tak sampai seminit, cramp balikkkk. Cilakak. So aku pun tolak la basikal dia tu. So adds up, aku tolak basikal dalam 5 km ada kut.

Dah lepas bukit tu, time turun baru boleh aku ride balik. Sampai Ampang dekat Kosas, aku telah tergolek bodoh kat traffic light. (Nota: Ini amalan biasa bagi mereka yang berbasikal di kawasan traffic light. Ajeep pun penah kena kut, hihihii) Sebenarnya lampu aku nak hijau dah, tetiba ada motor keluar dari wrong way. Menggelabah la aku nak unclip pedal. Dush! Tergolek. To add salt to injury, kena pulak cramp on the spot. Aduh saliha.

Sampai Ampang Point pukul 3-ish. Badan dah hitam. Dalam kepala nak makan nasi ayam and then dip into an ice bath. Malam plak ada gathering kat rumah Ayang+Ubie. Pergh...